Tiden rusar iväg. För 20 år sedan var jag ständigt på resande fot, föreläste från Ystad till Haparanda om livet, bemötande, beteende, ledarskap, ja alla ämnen vi kan definiera i ”mjukvarubranschen”.
Gick utbildningar i DiSC modellen och tog certifikat för att kunna använda modellen som ett suveränt verktyg för att skapa självinsikt för den enskilda individen, men också för att kunna sätta samman grupper som där olika personlighetsstyrkor ses som komplement.
Ett fantastiskt redskap.
Under en period ebbade DiSC modellen ut, och fick inte lika stort utrymme.
För min del har min återhämtningsperiod efter sjukdom varit ganska lång. När energi och lust kommit tillbaka, och jag återigen är tillbaka på arenan så ser jag till min glädje hur DiSC modellen dammats av och ersatts med färger.
Mer lättbegripligt, mer tillgängligt, på allas läppar. En del ser faror, men jag ser nyttan av att intresset för hur vi fungerar, hanterar och beter oss olika som en fantastisk positiv utveckling.
Tror det är en viktig väg fram för förståelse – kunskap. Att den kunskapen inte bara är begränsad för en elit som studerat psykologi på hög nivå, utan en kunskap som människan i alla tider har strävat efter. Förstå sig själv och andra.
Samma sak med insikten om psykopater.
Nu får vi lyfta ämnet, belysa det och erkänna att beteendet finns – och inte som för 20 år sedan då det bara var ett begrepp som berörde grovt kriminella. Idag vet vi mer, att beteendet är utbrett och finns på olika nivåer.
För 20 år sedan berörde jag ämnet. Genom självupplevda erfarenheter, visste jag vad jag talade om, men det var nästintill tabu att beröra det.
Jag gjorde det – ibland kände jag mig väldigt ensam, men idag vilken befrielse att det finns kunskap och insikter – det enda sättet att skydda sig och i värsta fall fly…
Att ingå i ett sammanhang, få självinsikt, förstå hur andra fungerar, att bli bekräftad, bli sedd, osv är grundläggande mänskliga behov.
Behov för alla generationer – oavsett framsteg som görs inom teknik eller vetenskap.
