Kan man mäta ett leende?
Tidigt 90-tal. Arbetslösheten var skyhög, och landet letade febrilt efter lösningar. Jag befann mig i ett möte.
Alla herrar – i grå kostymer.
Stramt och stelt.
Representanter för arbetsmarknadsverket.
Jag hade rosa dräkt.
Ivrig och brann för min ide, med nystartat företag.
Efter en personlig kris som vänt upp och ner på mitt liv, insåg jag att den gamla ”jantelagen” hade berövat mig så mycket.
Den gamla ”spellistan” med de ständiga tankarna:
-du kan inte
-vad ska andra tänka
-vem tror du att du är
Den byttes ut mot en ny ”spellista” där tankarna blev mina vänner:
-du är någon
-du kan
-du är värdefull
”Du blir vad du tänker!” var inte längre bara något jag sa, det blev också en verklighet.
Kunde jag så kunde alla.
Min tes var enkel, men revolutionerande i en tid då allt mättes i hårda värden.
Så jag lade fram det för herrarna i grå kostymer:
”Människor som hamnat i förändring behöver stärka sin inre motivation, självkänsla och självförtroende. De behöver lära sig att hitta sina styrkor – och sin glädje. Ett nytt jobb, ja, men samtidigt stärka dom framåt.”
De tittade på mig som om jag kom från en annan planet.
Till slut kom kommentaren:
”Men… kan man mäta den sortens utveckling? Jag menar ett leende eller glädje, kan man mäta det”, säger en av herrarna i grå kostym.
I deras värld var det en berättigad fråga. Hela systemet är ju byggt på siffror och rapporter.
Produktivitet, timmar, kronor och ören.
Men hur mäter man ett leende?
Hur mäter man en glimt i ögat?
Eller en ”måbra” känsla?
Jag ville svara: ”Kan man mäta entusiasmen det i här mötet?”
Jag bet mig i tungan.
Utbildningarna fick grönt ljus, och resultaten blev lysande. Men frågan fortsatte att gnaga: ”Kan man mäta det här?”
Några år senare fick jag en beräkning i min hand. (Innan AI😉)
”Om man får 50 personer att må 30 min bättre varje dag vad tjänar företaget på det då?”
Det handlade om miljoner i vinst.
Så ”herrar i grå kostymer” – det går mäta ett leende, en glimt i ögat och en
”må bra” känsla.
Det gäller då, det gäller nu.
Frågan är har vi råd att INTE satsa på det?